Humorgalan
Hej!
Jag såg nyss på Humorgalan För varenda unge på tv, det var kul men det var även sorgligt att se hur andra barn i världen lever, asså tänk att vi är typ som RIKA när dom ser oss, när vi äter mat (riktig mat) och dricker rent vatten, då är vi som kungliga, asså jag vet inte hur jag ska förklara, men det är fett jobbigt att se på när man själv vet att vi har mycket, även fast vi alltid vill ha mer... Vi behöver inte jobba när vi redan är 5 år för att försörja ens familj, vi behöver inte sniffa lim för att tro att vi ska bli lyckligare, vi, barn, behöver inte jobba när vi är unga, vi behöver inte vara glada över att vi tjänar 1 kr per dag när vi har städat eller vad som helst, vi har rent vatten, vi har våra Familjer, vi har allting som dom drömmer om... Varför kan det vara så jävla svårt för oss att förstå det? Vi vill alltid ha mer ''Mamma, kan jag få den där?'', dom kämpar för att få mat, dom kämpar dag ut och dag in för att leva, dom försöker samla ihop pengar till utbildning så att de kan gå i skolan, de försöker med allt dom har, vi är bortskämda ungjävlar jämfört med dom, jag tycker så jävla synd om dom... Så nu ska jag vara glad över det jag har och inte ägna tid åt det jag kunde haft, jag är nöjd med allt jag har, min Familj, mina vänner, mig själv, ALLT! När jag ser något så fruktansvärt som är sant, att ett barn inte ens får äta om den inte har jobbat eller slitit för pengar, jag blir galen! Jag är på deras sida, dom kämpar medans vi får allt vi vill ha, om det är en läsk eller en bil, vi får allt serverat på ett silverfat, jag tycker det är hemskt... Så därför tänker jag vara nöjd över allt jag har och inte tänka på det jag kunde haft... Om jag vill ha en tröja, tänker jag hjälpa till för att samla ihop pengar till den och inte fråga ''Mamma, kan jag få den här tröjan?'' med ett fejksmile...
Jag skäms över hur mycket vi har och hur lite dom har, dom lever som om dom vore vuxna, dom är egentligen barn, dom förtjänar en barndom, det är obeskrivligt hur synd jag tycker om dom... Varför kan inte dom ha ett lika bra liv som oss? Alla förtjänar att vara barn, att gå i skolan, att leka med sina vänner och bara vara glad över livet, och inte kämpa som jag vet inte vad för att få mat...
Jag blir/är frustrerad.
Jag fick ut all min ångest nu, puuuh!
Jag såg nyss på Humorgalan För varenda unge på tv, det var kul men det var även sorgligt att se hur andra barn i världen lever, asså tänk att vi är typ som RIKA när dom ser oss, när vi äter mat (riktig mat) och dricker rent vatten, då är vi som kungliga, asså jag vet inte hur jag ska förklara, men det är fett jobbigt att se på när man själv vet att vi har mycket, även fast vi alltid vill ha mer... Vi behöver inte jobba när vi redan är 5 år för att försörja ens familj, vi behöver inte sniffa lim för att tro att vi ska bli lyckligare, vi, barn, behöver inte jobba när vi är unga, vi behöver inte vara glada över att vi tjänar 1 kr per dag när vi har städat eller vad som helst, vi har rent vatten, vi har våra Familjer, vi har allting som dom drömmer om... Varför kan det vara så jävla svårt för oss att förstå det? Vi vill alltid ha mer ''Mamma, kan jag få den där?'', dom kämpar för att få mat, dom kämpar dag ut och dag in för att leva, dom försöker samla ihop pengar till utbildning så att de kan gå i skolan, de försöker med allt dom har, vi är bortskämda ungjävlar jämfört med dom, jag tycker så jävla synd om dom... Så nu ska jag vara glad över det jag har och inte ägna tid åt det jag kunde haft, jag är nöjd med allt jag har, min Familj, mina vänner, mig själv, ALLT! När jag ser något så fruktansvärt som är sant, att ett barn inte ens får äta om den inte har jobbat eller slitit för pengar, jag blir galen! Jag är på deras sida, dom kämpar medans vi får allt vi vill ha, om det är en läsk eller en bil, vi får allt serverat på ett silverfat, jag tycker det är hemskt... Så därför tänker jag vara nöjd över allt jag har och inte tänka på det jag kunde haft... Om jag vill ha en tröja, tänker jag hjälpa till för att samla ihop pengar till den och inte fråga ''Mamma, kan jag få den här tröjan?'' med ett fejksmile...
Jag skäms över hur mycket vi har och hur lite dom har, dom lever som om dom vore vuxna, dom är egentligen barn, dom förtjänar en barndom, det är obeskrivligt hur synd jag tycker om dom... Varför kan inte dom ha ett lika bra liv som oss? Alla förtjänar att vara barn, att gå i skolan, att leka med sina vänner och bara vara glad över livet, och inte kämpa som jag vet inte vad för att få mat...
Jag blir/är frustrerad.
Jag fick ut all min ångest nu, puuuh!
Kommentarer
Postat av: katta
hallå då borde du inte skriv i blogg om du e arg eller vad man ska säga för de kostar pengar på el räkning och dom får mindre el!! nej jag bara sojade lite :p :) <333 saknar dej
Trackback
